Alzheimers sjukdom

Alzheimers är den vanligaste formen av demens, cirka 60–70% av alla demensfall härrör från denna sjukdom. Det är en dödlig åkomma som har en mycket stor påverkan på både individen och anhöriga. Trots detta saknas det idag preventiva och sjukdomsmodifierande behandlingar.

Alzheimers leder till att nervceller i hjärnan dör. Områden av hjärnan som brukar drabbas är hippocampus (”hjärnans minnescentral”), tinning- och hjässlober. Sjukdomen inleds med att proteinet amyloid beta (Aβ) börjar klumpa ihop sig i hjärnan, vilket till slut bildar de för sjukdomen så karakteristiska amyloida placken. Detta påverkar nervcellernas funktion negativt och leder bl.a. till förändrade nivåer av kemiska signalämnen i hjärnan. De kemiska signalämnena, som till exempel acetylkolin och glutamat, behövs för att nervcellerna ska kunna kommunicera med varandra och för att hjärnan ska fungera normalt. Över tid försämras även nervcellernas överlevnadsförmåga.

Orsakerna till varför vissa individer och inte andra utvecklar sjukdomen är ännu inte klarlagda, men tydligt är att ansamlingar av Aβ-amyloid i hjärnan spelar en central roll i Alzheimers. De viktigaste riskfaktorerna för att utveckla Alzheimers är hög ålder och ärftlighet. Sjukdomen kan uppträda tidigt, mellan 40 och 65 år, men är vanligast efter 65 års ålder.

Filmen nedan ger en introduktion till Alzheimers sjukdom

Det investeras idag betydande belopp i medicinsk forskning inom Alzheimers då det mänskliga lidandet är omfattande och kostnaderna för sjukvården och samhället är avsevärda inom området. De totala globala kostnaderna för demensrelaterade sjukdomar beräknades uppgå till cirka 1 000 miljarder USD globalt 20181, vilket förväntas att tredubblas fram till 2050. Avsaknaden av effektiva symptomatiska behandlingar samt behandlingar med effekt på sjukdomsförloppet utgör ett stort medicinskt behov. De få godkända läkemedlen som idag säljs på marknaden har endast en begränsad symptomlindrande effekt och medför problematiska biverkningar. Det medicinska behovet av nya symptomlindrande och sjukdomsmodifierande behandlingar är därför mycket stort. En sjukdomsmodifierande behandling mot Alzheimers bedöms kunna generera mer än 10 miljarder USD i årlig försäljning.

Symptom

Vanliga första tecken på Alzheimers är försämrat minne, svårigheter att hitta ord, uttrycka sig och förstå. Svårigheter med tidsuppfattning är också vanliga. Så småningom får den drabbade problem med att orientera sig i sin omgivning, att läsa, skriva och räkna eller klara praktiska saker. En del får problem med varseblivningen och har svårt att känna igen vad de ser; det blir svårare att resonera och planera. Individen blir över tid mer och mer beroende av hjälp från anhöriga och/eller vårdinstanser. Utmärkande är att symptomen kommer successivt. Det kan därför vara svårt att kartlägga när problemen egentligen började. Symptomen kan också variera från person till person.

Prevalens

I Sverige bedöms cirka 150 000 personer leva med demenssjukdomar vilket förväntas fördubblas till år 2050. Varje år drabbas cirka 25 000 personer, vilket medför stora vård- och omsorgskostnader för samhället. De direkta kostnaderna i Sverige är högre än för både cancer och hjärt- och kärlsjukdomar tillsammans.

Alzheimers är som tidigare nämnts den vanligaste formen av demens, och globalt beräknades cirka 47 miljoner människor leva med demensrelaterade sjukdomar under 2015, en siffra som bedöms öka till 75 respektive 132 miljoner drabbade år 2030 respektive 2050. Den geografiska fördelningen och den förväntade tillväxten av demens visas i figuren nedan.

Behandling

Idag finns två olika klasser av symptomatiska läkemedel för behandling av Alzheimers.

  • Kolinesteras-hämmare: populärt kallat (men missvisande) ”bromsmedicin”. Läkemedlet ser till att signalsubstansen acetylkolin fungerar längre i hjärnan och på så vis kan förstärka nervcellernas kommunikation. Läkemedlet”bromsar” dock inte sjukdomen, utan lindrar symptomen.
  • NMDA-hämmare: Läkemedlet påverkar glutamat­signalering, som spelar en viktig funktion i nervcells­kommunikation.

Effekten av kolinesteras- och NMDA-hämmare är dock oftast begränsad och associerad med sidoeffekter. Behovet av alternativa läkemedel med bättre symptomlindrande effekt och mindre sidoeffekter är därför stort.

AlzeCures plattformar NeuroRestore och Alzstatin har helt andra angreppssätt för att behandla sjukdomen än ovan beskrivna läkemedel. Målet med NeuroRestore är att förbättra kommunikationen mellan nervceller via en unik mekanism, så att minnesfunktionen förbättras hos patienten samtidigt som man undviker besvärliga sidoeffekter. Alzstatin syftar till att förhindra själva uppkomsten av sjukdomen genom att angripa och förhindra bildningen av amyloida plack.

I figuren nedan visas den förväntade tillväxten av antalet fall av demens under perioden 2015–2050. Den största ökningen i form av antal fall av demens och Alzheimers förväntas ske i låg- och medelinkomstländer (LMIC), då dessa länder förväntas uppvisa högre relativ förbättring i livskvalitet än höginkomstländer (HIC) vilket leder till en ökad livslängd. Behovet av behandlingar är fortsatt mycket stort då det idag saknas tillfredsställande behandlingsalternativ för drabbade patienter.

Antal patienter med demens 2015-2050